Att lyssna från hjärtat

Att lyssna från hjärtat handlar om mer än att bara höra vad någon säger. Det  handlar om att ge en annan människa vår uppmärksamhet, vår nyfikenhet, vår  omtanke och vår förståelse. 

De flesta av oss tycker nog att vi är ganska bra på att lyssna. Men om vi ska vara  ärliga lyssnar vi ofta bara halvt. Vi tänker på vad vi ska säga härnäst, planerar våra  råd eller förbereder våra argument. Vi väntar helt enkelt på vår tur att prata. 

Medkännande lyssnande är något annat. 

Det bygger på en enkel tanke: 

Hot begränsar vår nyfikenhet. Medkänsla vidgar den. 

När vi känner oss hotade vill vi gärna försvara, rätta, argumentera eller ge råd. Men  när vi känner oss trygga kan vi vara mer öppna och nyfikna. 

Jag vill därför lyfta fram sju enkla sätt att bli en mer medkännande lyssnare.

1. Försök inte alltid lösa problemet. 

Om en vän säger: ”Jag har det verkligen svårt med min tonårsson”, är vår första  impuls kanske att ge råd: 

”Har du provat att sätta tydligare gränser?” 

Men ibland behöver personen inte en lösning. De behöver någon som lyssnar. Vi kan istället säga: 

”Det låter som att det har varit ganska tufft mellan er. Du verkar verkligen vara  orolig för honom.” 

Då öppnar vi samtalet i stället för att stänga det. 

2. Fråga, berätta inte. 

Vi antar ofta att vi redan vet vad någon menar. Men istället för att ge våra egna  svar kan vi ställa frågor. 

Om någon säger: 

”Jag trivs inte längre på jobbet.”

kan vi istället för att säga ”Du borde sluta” fråga: 

”Vad har förändrats för dig?” 

”Vad är det som känns svårt?” 

”Vad skulle du vilja skulle hända?” 

Frågorna visar att vi litar på att den andra personen själv har viktiga tankar och  idéer. 

3. Spegla. 

Det betyder att vi sätter ord på det vi tror att vi har hört. 

Om någon säger: 

”Jag vet inte hur mycket längre jag orkar.” 

kan vi säga: 

”Du verkar verkligen utmattad.” 

Eller: 

”En del av dig vill fortsätta, men en annan del undrar hur länge du orkar.” 

Det hjälper personen att höra sina egna tankar och framför allt att känna sig  förstådd. 

För vi lyssnar egentligen av två anledningar: 

Vi lyssnar för att förstå – och vi lyssnar för att den andra personen ska känna sig  förstådd. 

4. Lyssna efter känslor och mening, inte bara fakta. Om någon säger: 

”Min dotter har inte ringt mig på tre veckor.” 

kan vi svara: 

”Hon är säkert upptagen.” 

Men vi kan också säga:

”Du saknar henne.” 

eller: 

”Det verkar göra ont att inte höra från henne.” 

Då lyssnar vi inte bara på vad som har hänt, utan på vad det betyder för personen. 

Kanske handlar det egentligen om kärlek, rädsla, saknad eller hur viktig relationen  är. 

När människor känner sig förstådda på den nivån känner de sig ofta  verkligen sedda. 

5. Bli vän med tystnaden. 

Tystnad kan kännas obekväm, så vi skyndar oss ofta att fylla den. Men ibland händer de viktigaste sakerna efter en paus. 

Om någon säger: 

”Sedan pappa dog har ingenting riktigt känts som förut.” 

behöver vi kanske inte säga någonting alls. 

Vi kan bara vara kvar. 

Ge personen tid. 

Kanske fortsätter personen då: 

”Om jag ska vara ärlig tror jag inte att jag riktigt har sörjt honom ännu.” Ibland är tystnaden det som gör det möjligt för ett samtal att gå djupare.

6. Lägg ner din egen agenda. 

Ibland lyssnar vi inte för att förstå. Vi väntar på att få berätta vår egen historia. Om en vän säger: 

”Jag funderar på att köpa en motorcykel.” 

kan vi snabbt svara:

”Åh, jag brukade köra motorcykel. Jag ska berätta om min!” 

Och plötsligt handlar samtalet om oss. 

Vi kan istället fråga: 

”Vad är det som lockar dig med det?” 

Då stannar fokus hos den andra personen. 

Medkännande lyssnande kräver ibland en liten handling av ödmjukhet: att lägga  våra egna tankar åt sidan för en stund och verkligen intressera oss för någon  annans upplevelse. 

7. Lyssna för att förstå, inte nödvändigtvis för att hålla med.

Att förstå någon betyder inte att vi måste tycka likadant. 

Om någon säger: 

”Jag tycker inte att smarttelefoner hör hemma i skolor.” 

behöver vi inte direkt argumentera för eller emot. 

Vi kan fråga: 

”Vad har du varit med om som gör att du tycker så?” 

Vi kan vara oense och samtidigt vara nyfikna. 

Och det är kanske kärnan i allt detta: 

Medkännande lyssnande handlar om att fortsätta vara nyfiken på en annan  människa. 

Ingen av dessa färdigheter kräver att vi är terapeuter eller experter. Det är  mänskliga färdigheter som vi alla kan träna på.